Under fredagen verkade allt falla på plats som om jag gjort något jättesnällt. CSN skickade pengar till mig, precis så där så man hade råd med att åka på ett underbart rejv. På posten kom min mobilbumper som på beställning.. Jag hade jätteskoj och well. Life was good. Som förväntat fick inte det humöret hålla allt för länge. Lördagen var också rätt skoj så länge det gick bra. Just nu är klockan 04 och jag vaknade fortfarande full, antar det är mindre bra. Hade hoppats på att jag skulle däckat, vakna vid 13 och gå på möte vid 14. Runt 22:30 igår fick jag reda på en sak. Rätt besviken på alla inblandade i det hela.. Aja, kanske att livet är en dålig amerikansk film ändå. Kanske är bra.. De slutar väl ändå alltid lyckligt?
Låten ovanför är från bloggen Sci Fi Songs. En snubbe jag lärt känna över Twitter som gör musik om science fiction och annat nördigt. Just den där låten tycker jag passar in på mig och säkert några jag känner. För man vill ju skriva, fast det kommer alltid något intressantare hoppandes förbi. Är det inte ett nytt avsnitt av Futurama så är det Starcraft 2.
Why do I do this to myself?
Why can’t I relax?
I want to see my name up on that shelf
on the spine of a paperback.
Så är det!
Privatblogga gör jag så sällan att jag hunnit inleda ett inlägg innan detta med att jag privatbloggar alldeles för sällan. Jag gör ju faktiskt saker varje helg nästan.. Så något borde jag ju ha att skriva om? Under sommarens vardagar har jag dock mest suttit hemma framför datorn och gjort nästan ingenting förutom att titta på TV-serier och lyssnat på skum musik. Dåligt sätt att utnyttja min tid på faktiskt. Aja, klockan är snart 06. Så jag lämnar er med en musikvideo som alla borde se.
”Gumman dra ut fort och plocka svamp!!” Det var en sval och tyst kväll. Molnen i himlen hade den där lätta tyngden som man förväntade sig vid den här tiden. Dagen efter skulle det självklart regna och gräset utanför hennes hus skulle fyllas med dunklare, mördarsniglar och dagg. Hon hade haft fönstret öppet i flera dagar nu. Lite problem hade det varit med insekterna som skulle in och attackera varje lite källa av ljus, men annars hade det varit väldigt lugnt. Det hade funnits en oro över att nÃ¥gon skulle klättrat in dÃ¥ hon precis gÃ¥tt och lagt sig. Fast hon somnade ändÃ¥ sÃ¥ tidigt pÃ¥ morgonen att ingen rÃ¥nare med lite hjärna hade försökt klättra in. Kvällen var ändÃ¥ rätt trÃ¥kig, sÃ¥ hon bestämde sig för att göra det enda rätta.
”First!” Hon kastade sig ut genom fönstret och var snabbt över staketet. Hunden i huset började genast yla, katten i blombusken sprang för livet och de sovande igelkottarna vände pÃ¥ sig i sömnen. Hon sprang sÃ¥ snabbt att inte ens hennes tankar han följa med i farten. Tillslut han de dock ikapp och hon insÃ¥g att hon stod pÃ¥ asfalt, tragiskt kramade en hel famn av svampar. Flugsvamp, Karl-Johan, BlÃ¥smeck och andra svampar hon inte hade nÃ¥gon aning om vad de var för nÃ¥gra. Fast det fanns ju en sak de alla hade gemensamt. De var nu plötsligt flygande framför henne och föll lÃ¥ngsamt mot marken. Hon kände en smygande smärta i ansiktet och när blicken fokuserat lite insÃ¥g hon att det stora bullriga framför henne var en näve. Svamparna log stort mot henne och tillslut blev allt svart.
Jag gör en lista för jag orkar inte gå in på allt mer genomgående! Fast om ni undrar över något kan jag utveckla i kommentarerna. Ordningen är inte efter hur de hände utan mera efter vad jag kommer ihåg.
Jag är lite orolig över framtiden. Allt är så bra att jag ibland ler utan att tänka på det, så något kommer säkert gå fel snart.
Peppigt foto av Ingela.
Vilken konstig dag. Eller nej, inte konstig men lagom vuxen dag om man får säga så. Visserligen är min situation inte så vuxen. Har inga pengar så jag har fått sprungit runt en hel del. Det var sista dagen på skolan så jag begav mig till Soc och lämnade in massor av papper. Samtidigt som jag satt och väntade på min tur ringde telefonen från ett 070-nummer. Vanligen brukar jag bara stirra på sådana nummer och anta att det är något jobbigt. Den här gången var det dock inte något speciellt jobbigt, utan med lite tur något fantastiskt. Mer om det imorgon förmiddag.
Efter Soc var det dags att besöka de alltid så trevliga folket på Arbetsförmedlingen för att åter skriva in sig. Det gick ju som det alltid går. Man sitter i ett kontor på en blå stol och försöker hålla humöret uppe medan en man ställer krångligare och krångligare frågor. Sedan säger man en sak och han tolkar det på något annat sätt. När man äntligen kommer därifrån så känner man sig rätt värdelös! Sedan kom humöret upp igen då man blev bjuden på spontan grillning. Så dagen avslutades i alla fall med grillande på tak och kubb utanför Joho och TLN.
Oh, nu kom jag pÃ¥ en till grej jag skulle skriva om. Soc frÃ¥gade mig om jag har släkt och vänner i Uppsala. Mitt första svar var i alla fall nej, dÃ¥ jag inte har nÃ¥gra släktingar i Uppsala. Sedan tänkte jag efter och insÃ¥g att frÃ¥gan innefattade vänner. ”Men jo, jag har vänner.” För det har jag i alla fall! Fast man undrar ju, hur pÃ¥verkas Soc beslut om man har vänner eller inte?