Allt kändes som inledningen till en film. Först vaknade man upp och såg hur slutet på filmen jag hade somnat till började rulla. Allt det där om hur killen inser att det finns fisk i vattnet och att han ska bli arkitekt. Sedan stapplade jag upp ur sängen, iklädd inget mera än mina kalsonger. Så när man stod där måste jag sett ut som någon form av grottmänniska, hade en dov smärta i huvudet men lyckades i alla fall ställa mig vid min pentry och räkna tabletter. Tredje dagen, tredje dosen.. Slängde ner sexton små tabletter i ett glas vatten och stapplade vidare medan de började fräsa. Jag hade ett mål i huvudet, någon jag inte gjort på tre dagar. Jag drog på mig ett par byxor och en långärmad tröja som låg på golvet. Hoppade in i mina skor utan att ha några strumpor, ovanligt då jag hatar fötter.. Sedan gick jag för att kolla om det kommit något i min brevlåda. Hade jag egentligen inte behövt vet jag nu. Allt jag hade fått var reklam från Ellos, Jotex och ett litet papper där det stod ”Detta händer i Flogsta”. Jag stirrade på reklamen medan jag rörde mig tillbaka till lägenheten. Släppte sedan allt på golvet, svepte min medicin och satt mig ner för att skriva detta. Allt kändes som inledningen till en film.

Igår var det PeppCon. Ett litet event vi hade på Lava för att peppa UppCon. Verkade rätt lyckat. Massor av konventare som satt och blockerade överallt. Blev lite som ett tittskåp då folk stod utanför och tittade in på de konstiga människorna där inne. Borde kanske ha anordnat lite speedmeeting eller något så de som hade tråkigt inte hade tråkigt. Nästa år? Annars börjar ju UppCon närma sig mer och mer nu. Har en del att göra och får en del gjort. Efter PeppCon var det postpeppconcon och det blev bara mer och mer folk ju senare det blev. Sen att man fick sova i en riktig dubbelsäng efteråt var både oväntat och nice.

Annars då? Jo, väl hemma på söndagen blev det dock värre. Min astma började bråka. Tog mina mediciner, men de ville inte kicka in. Så jag tog mer av mina mediciner. Ett tag satt jag och övervägde att ringa 112. Samt att jag var bitter över att jag höll på att dö medan datorn visade Stargate: Atlantis. Aja, bättre än att dö till typ Family Guy. Vilken TV-serie eller film hade varit bäst att dö till? Jag hade inte haft några problem att dö till The Adventures of Mark Twain. Speciellt det här klippet. (Gör ett inlägg i din blogg och svara på frågan! Hojta i kommentarfältet om det är så att du är någon jag inte har på Google Reader) Efter att jag suttit vid fönstret ett tag och stirrat på mobilen började asplövseffekten sätta igång. Hjärtat klappade och jag kände att jag behövde lägga mig ner. Tog mig sakta till sängen, liggandes blev det dock svårare att andas.Så jag satt mig upp och kände genast att jag  behövde ligga ner. Höll på så där tills jag uppenbarligen somnade. För jag har inget minne av när jag somna, fast jag vaknade 04. Tog mig till datorn och sjukanmälde mig. Hoppas detta inte håller i sig allt för länge.

Gillar hur röstningen går. Än så länge kan man tolka svaren som mjaa. 

Det sista jag sa till henne var hej. Sedan sa hon heeeeeeeej och råkade stänga av mors mobil.

Kerstin Svalborg blev 81 år gammal.

Cursing my sore blunt tongue

Too much noise this morning
Like new buildings falling down
But you clap your hands because your dreams are boring
You get up and start throwing you thoughts around
The pavements crack and the cars are stalling
Everybody wears their frown upside down

I två veckor har jag nu haft mardrömmar. Vilket är rätt annorlunda för jag har nästan aldrig mardrömmar. Jag har inte heller så vanliga mardrömmar om man jämför med andra jag känner. Det är aldrig något stort monster med kanyler till händer eller franska clowner som dansar längst frostklädda gator.
Mina följer istället ett ständigt tema av förtvivlan. Sådana där drömmar som man vaknar ur och tankarna lever fortfarande vidare. Vanligen brukar man inse mot slutet att man drömmer och vakna upp fortfarande gråtandes.
Ett exempel på en sådan dröm kan vara att jag lever i en värld där alla verkligen behöver sitt hår. Så uppfinner jag en extremt bra och helt fantastisk hårkräm som alla får använda. Sedan blir jag jättekänd för att jag uppfann denna fantastiska kräm och använder den själv varje dag. Fast sedan händer det där som verkligen inte får hända. Nämligen att allas hår ramlar av och sedan ramlar även folket ihop och dör. Jag står ensam kvar mitt i detta hav av kadaver. Där bryter jag ihop och undrar varför och  hur det gick till. Drömmen är vid det tillfället lika verklig som att jag för tillfället sitter i min lägenhet och skriver detta. Sedan vaknar man och den känslan av förtvivlan finns kvar. ( Kanske för att jag just dödat en hel värld som existerar där ute någonstans? Vem vet hur det egentligen funkar och om jag förstört hundratals andra världar men kommer bara inte ihåg det? ) Visserligen brukar morgonen vara duktig på att radera bort minnet av vad man drömde. Vilket förstås är rätt praktiskt då man hamnar i det där stadiet då man bara vill glömma det som precis hänt.

Näe, nu ska jag fortsätta lyssna på post-punk och läsa serietidningar.

…det är underligt att jag sover mera nu för tiden.

Vad mycket jag hunnit göra sen jag flyttade till Uppsala egentligen. Allt från att prova två klunkar öl (smakade som vatten med bubblor, så jag föredrar nog läsk. Som smakar på precis samma sätt) till att ha toppat håret. Vilket håret nog gillade då det inte blivit klippt sen jag var tretton. Tror vi räknade ut det till tretton, klockan är snart 06. Jag har ingen hjärna för siffror just nu…
Har även börjat besöka den lokala renodlade seriebutiken som är riktigt fin och snäll. Fått dem att köpa in lite serier jag vill ha och sådant. Tanken på att de serietidningarna kommer om några veckor håller mig igång för tillfället. Det är annars bara en skön känsla att befinna sig där inne och bläddra i det som ligger på senaste hyllan. Samtidigt som man hör någon slumpmässig kund diskutera med mannen bakom kassan om något nördigt. Ibland är det tråkiga saker som någon manga och hur inte alla upplagor har kommit ut. Men så kan de även prata om lite mer underhållande grejer och ibland helt galna.
En av de mer galna grejerna var då en efterbliven (notera att jag inte använder det negativt just nu) besökte affären och sa att han letade efter Battletech. Kassören svarade att han minsann inte har något som kallas Battletech, att det låter som någon dålig serie eller ett spel. Den efterblivna tar då fram en lapp och ger den till kassören, som då ”aha, du menar robotech!” Var på den efterblivna påpekar att det var ju det han sa.. Kassören svarade med ett snällt ”Ja, jag måste ju hört fel” och började leta i hyllorna. Strax innan allt det där hade den efterblivna försökt snacka med kassören om traktorer. ”Jag vet minsann inget om traktorer!” Magisk plats <3 Har som mål att inte gå in där så länge jag inte köper något innan jag går. På det sättet kommer mitt lager av serier växa!

Skola? Ja, jag har haft lov just nu. Vilket har spenderats med att sova länge och vänta på lördagen. För på lördagen var det Halloween och fest hos Carrot och Brita. Två vänner som bor cirka 40 sekunder härifrån. Så jag hade planerat att titta förbi där lite snabbt, men klarade helt enkelt inte av det. (Hade till och med kommit på en bra lösning för en utklädnad. Warren Ellis ansikte på en pinne. Tyvärr hade nog bara jag, Grunt och kanske Plasts flickvän fattat det roliga.)  Frågade någon idag har jag sagt ”inte min sorts miljö”, vilket visserligen stämmer.
Jag har ingen aning vad man gör på en fest med över 40 personer samlade som alla ”oh frakk, glöm inte att systemet är stängt imorgon!!” Men då kunde jag ändå ha tittat in tidigt och säga hej till de man känner. Inte ens då två vänner kom över och föreslog att jag skulle gå med dem tog jag chansen. Trots att jag inte hade något som jag inte kunde göra senare. ”Näe, jag ska nog äta” var min ursäkt då.. Roligt hur jag sitter och skriver att jag borde gått. Fast jag fortfarande känner att jag inte klarar av det. Heh.. Sen ringde Kalaspuff runt midnatt och frågade vart jag var. Han lät ungefär lika besviken som jag var i huvudet på mig själv.

Nu är det söndag och på måndag börjar skolan igen. Vilket innebär mer ångest och kanske lite pepp. Mer rutiner i alla fall. Sådant behöver jag verkligen.. Lämnade ju knappt lägenheten någon gång under lovet förutom då jag handlade.

Förutom allt detta då? Jodå, verkligheten suger fortfarande. Men det kan man läsa mer om i Likströms forum under ”Hur mår du?”

Alla bilder har varit högst relevanta. Så här har ni senaste playlisten jag somnade till..

2005 åkte var ett konstigt år. Jag åkte fram och tillbaka till Borås, sorterade pärlor på Hobbyshoppen och åkte på teaterturné. Tiden innan det var hippt att ha Bilddagboken. Ändå är 2005 inte så extremt långt bort när man tänker efter, men trots allt var 2005 ett väldigt ombyggande år för mig.
Fast jag är sämst på att minnas när saker hände så jag ska låta bli att nämna när och sådant. Men en sak jag tänkt på idag var en nätserie jag gjorde. Serien var baserad på många skumma saker och en viss person. Som jag inte tänker nämna vid namn för att vi gått skilda vägar. (Ni som vet behöver inte nämna och ni som inte vet behöver inte gissa, plox?) Helt ritat i paint.. Jag hade till och med en hemsida för den och allting. Men anyway.. Satt och kollade gamla mails man hade fått och insåg att hemsidan låg kvar online. Så jag har sparat ner alla bilderna och postar dem här för erat nöjes skull!