Archive for December, 2008

Julafton i detalj.

Wednesday, December 24th, 2008

Drömmer om att jag går under stora gröna träd med ett lik gjort av tyg hängande över mig, jag tittar fundersamt på det och en bil med en tant i kör in bredvid mig. Hon säger att liket dog av en bilkrasch i åtta grader kallt vatten.

04:55 – Jag vaknar med Halleluja i bakgrunden (Hoppades på det när jag somnade igår<3)
05:54 – Lägger upp en Godjul-bild på bilddagboken
06:01 – Lyssnar på julmusik av the real group och kryper sen upp i sängen igen för att sova.
06:30 – Har inte kunnat somna om än, tittar på en tecknad Scooby doo-film och ger råttan sin julstrumpa. Somnar om.
08:30 – Vaknar, tittar på en julfilm och hämtar min julstrumpa. Får sockor, två badgrejor och nål och tråd. Går upp 10kg.
09:15 – Går ut till vardagsrummet och godjular med min familj. Äter en mandarin.
09:55 – Duschar.
10:15 – Hitta Nemo.
10:20 – Kaffe kaffe kaffe kaffe kaffe kaffe
12:00 – Det börjar snöa!
13:30 – Julmiddag. Får inga vegetariska köttbullar, går upp 25kg.
15:00 – Kalle Anka. Sitter med Unn och far, mamma och Felix är på sjukhuset en snabbis. Jag smsar med folk, mest Slask. Får julstämning.
16:30 – Vi tittar på Kan du vissla Johanna och öppnar julklappar.
19:00 – Karl Bertil Jonssons, leker med Hector.
19:37 – Har börjat lära mig Hector, och har lyckats ladda ner irc. Lycka.
20:34 – Skriver på den här listan.
20:57 – Missar början på Liftarens guide, attans.
21:00 – Mars Attacks. Bra avrundning av den här julaftonen, som har varit jättemys.<3( God jul!

Lite bilder från dagen~


Hector


Liksom.. Titta på honom, han är så otroligt liten och så gollig så man vill bara äta opp honom.<3( Hihihihii

Tumören på bröstkorgen.

Monday, December 22nd, 2008

Jag och Slask satt i min säng och tittade på Shrooms.
I knät hade vi råttis som låg och halvsov.

När det kom till en av många trippscener
kände jag någonting konstigt på råttans bröstkorg.
En knöl?
Allt försvann så fort,
spänningen i filmen betydde ingenting
I tårar slängde jag mig mot lampknappen
En knöl.

En tumör?
———————————————–
——————————————————

Råttor får ofta tumörer, råttor blir inte gamla, Scratchy är 2 ½ år. Hon är väldigt gammal.
Men att hitta en tumör på sin bästa råttvän, är lika hemskt som att hitta den på sig själv.
Rädslan att jag ska förlora henne är stor, jag blir orolig så fort jag inte har sett henne på länge, letar efter henne och hittar henne sovande under alla kuddar,

är beredd på det värsta. Men försöker förtränga det.
Men hon är ju en gammal råtta, och jag tror på ödet.
Trösten är iallafall att hon inte mår dåligt av den, och hennes sista tid kommer bli den bästa, min bortskämda lilla bebis.
———————————————–


———————————————–
—————————————–————-

Femton år och svår.

Thursday, December 18th, 2008

Jag lever under ett skal av tysthet. Jag lever i ett ständigt skrikande under den tysta hinnan
Jag lever under ett skal av tysthet. Jag lever i ett ständigt skrikande under den tysta hinnan som dämpar oljudet för omvärlden. Det är kaos i mitt huvud, flygfän som flyger hit och dit.
som dämpar oljudet för omvärlden. Det är kaos i mitt huvud, flygfän som flyger hit och dit.

Folk har sagt att jag är för mörk. För svår. Det är sant, det är sant att jag är en väldigt mörk och svår person, och den personen vill många att jag ska välja bort och istället återgå till den glada versionen.
Orden som folk har beskrivit mig med har dels sårat mig, och dels gett mig ångest till att vara den jag är när jag inte mår topp. Det har gjort så jag inte släpper ut all energi och alla kaotiska tankar som jag egentligen måste få ur mig, men istället så biter de tankarna sig fast i mitt underskinn och mitt skelett. Det som måste komma ut kommer inte ut, och det trycker långsamt ner knappen som så småningom kommer aktiveras och få mig att explodera.
Ja, jag är en mörk och svår människa, men om jag är sån så låt mig vara sån? Jag kan inte trycka ner allt det onda och istället sätta fram en tjock fasad som bara visar den där glada och energiska Nora.
Men jag har ångest, ångest för att inte visa mitt hela jag. Jag mår nästan ännu sämre när jag berättar för någon, jag känner som jag tjatar, som jag bara besvärar folk. När jag egentligen bara söker efter medkänsla och förståelse. Men det är svårt att förstå när jag inte kan berätta allting. Det blir en ond cirkel.

Herregud Nora, du är en idiot.

Thursday, December 11th, 2008

Mitt hår är borta, det är ungefär en cm nu, som ni kanske såg på bilddagboken.

Det var så att jag skulle färga håret platinablont häromdagen, jag färgade det cirka tre gånger på en kväll. Innan hade mitt hår varit i en rödorange nyans och det gjorde så att blekningen inte blev mer än en gul färg. Jag duschade med silvershampoo+balsam sju gånger i hopp med att det gula skulle försvinna, men ingenting hände. Dagen efter gick jag till en frisör.
Om jag
hade fått hjälp av henne hade jag fått sitta där i två timmar, i kostnaden av 1100 kronor och kanske utan ett bra resultat. Var det värt? Nej.
Min snälla syster gav mig rådet att Askblond färg skulle hjälpa, det gjorde det också, lite. Mitt hår var fortfarande gult pga den tidiga röda färgen, men inte lika gult. Dock var det inte snyggt.
Alltså, efter fyra avfärgningar med den starkaste avfärgningen jag kunde hitta funkade inte. Det tärde på både mitt mående och mitt hår och jag bröt praktiskt taget ihop, i panikångest och hyperventillation tog jag tag i saxen och klippte av mitt gula och förstöra hår. På ett sätt var det ju bra, eftersom det var väldigt slitet. Men det är ju klart som korvspad att man ändå bryter ihop ännu mera när man ser sitt älskade hår ramla ner i handfatet.
“Nu finns det ingen återvändo, nu måste jag klippa av allting.”
Efter några minuter låg allt mitt hår i det vita badrumshandfatet. Samtidigt som det var på riktigt kunde jag inte tro på att det hände, jag började skrika av gråt och sprang runt till varenda spegel i huset för att se om det verkligen var sant. Samtidigt som jag pratade med mig själv, “Herreguuuud, jag har gjort det, herregud. Du är en idiot Nora, en fullständig fittidiot.”
På ett sätt måste det ha sett ganska roligt ut på ett ironiskt kinda way, men det är ingenting man ska skoja om egentligen. Mitt hår är ju borta.

Nu är mitt hår en cm kort och svartbrunt. Det ser ganska bra ut på sitt lilla vis,
även om det är ovant.
Reaktionerna hittils har varit att jag är söt i det, att det är skitsnyggt.
Men imo hade det varit snyggare i platinablont hår och dreads,
men när det inte funkar klipper man av det. Så går det till i min värld.
Även om reaktionerna har varit bra vågar jag inte gå utanför dörren,
varken till skolan eller till kompisar.
Reaktionerna skulle komma för mycket för fort.
Jag är ganska förstörd för tillfället, så ingen Nora ute på ett tag. Inte förrän mina ögon slutar vara svullna iallafall, Inte förrän jag har vant mig vid min nya frisyr, inte förrän jag mår bättre.

-Ibland behöver man börja om på nytt, även om det i vissa fall gäller stora och radikala förändringar. -