Just nu sitter jag i mitt mörka rum och allt suger. Nyss åkte jag till Willys med pappa och syster och allt sög.
Snart ska jag äta en pizza och det kommer suga. Sen ska jag se på någon film som kommer suga.
Jag har en kvarglömd overklighetskänsla från igår som jag fick igen när jag åkte hem från Blomma imorse (eller imorse och imorse, klockan var ett..).
Idag är en sån där typisk söndag när allt suger och livet suger och är tomt. Tomhetskänslan kommer när jag är trött, och just nu är jag väldigt utmattad så ja tomhetskänslan är här. Det är dock inte som igår när jag skrek och grät i mitt huvud men var lugn på det yttre, som det brukar vara. Det var så tills jag loggade in på msn då jag började gråta fysiskt ändå. Jag är rädd för mig själv och åker efter någon halvtimme hem till Blomma med Humla. Det var skönt att få träffa två vänner när allt var en overklig dimma.
Det är en fortfarande en overklig dimma, jag vet inte var jag ska ta vägen, borrar in naglarna i huden och önskar att dagen tar slut snart, vill börja om och klara av det.
Annars tycker jag att det kan börja snöa igen, det är så fint när det snöar, även om det är kallt och slaskigt så är det en väldigt fin årstid. Och det allra bästa med snön är när man sitter i framsätet i en bil och endast tittar in i det vita virrvarret som formar sig som en tjock tunnel framför fönstret. Det blir magiskt och man vill bara ta tag i ratten bredvid sitt säte och köra rakt in i den vita snötunneln gjord av snöflingorna som sträcker sig upp mot himlen. En annan fin sak med snön är de där mysiga vinterpromenaderna när man borrar ner ansiktet i sin svarta halsduk och händerna i sina djupa fickor. Eller när man sitter på ett café och tittar ut i snökaoset samtidigt som man dricker en kopp varm chai latte. Min hatkärlek till snön har kommit och samtidigt som jag älskar att titta på den vita stormen så hatar jag oftast att vara ute i den,
se men inte röra. Det är så det ska vara.
