Jag vill ha förändring. Jag vill börja om på nytt. Jag vill bli nöjd.
Jag vill ha motivation. Jag vill klara mina mål.-

-
-
-

“Nora Fritzl was born on 19 may 1993 in Uppsala, Sweden. In 2009, in the age of 15, she met Tull, 24, with whom she had one child, Sess. Sess who was born in 1986 was raped by his father. He went pregnant and had one son, Hampe. Hampe and Sess were abused and raped by Tull in many many years. They lived in Tull’s basement and Nora didn’t know anything about the abusing and thought instead that Sess and Hampe has moved away.”

Och för att inlägget inte ska bli kortast i världen slänger jag upp en golli video, för det blir ju aldrig fel med söta kattungar, amirite?

-
-
-

- Och om ni inte har märkt, så har jag gjort en ny sida där jag ska slänga upp alla mina bilder och målningar, som ni kan se i sidebaren till höger, högst upp.
-
-
-

Det nya året började väl lite si och sådär då jag kände mig ganska ensam och allt var en enda stor mörk dimma. Och jag tror inte att jag överdriver nu heller, jag mådde väldigt dåligt, jag orkade inte göra saker och jag hade ångest nästan dygnet runt (kanske var jag bra på att dölja det?). Jag hade ju också ätstörningar (inte grova eftersom jag åt då och då, men ätstörningar var det ju, eftersom jag hade ett koncentrerat förhållande med mat), som kanske chockar de flesta. Som syster t.ex, men nu kan jag påpeka att jag snappat ut från det nästan helt och hållet och jag äter varje dag och regelbundet. Så du ska inte behöva oroa dig, Unn.
Det var mycket mycket tack vare Uppcon, och folk där som gav mig fina komplimanger, och fick mig att inse att ”vafan.. jag är ju inte särskilt tjock. Former har jag, men tjock?”.
En av dessa människor som lagade mig lite var Tull, kanske jag påverkades extra mycket av just han eftersom jag hade fattat tycke för honom vid den tidpunkten.
Och nu har de små känslorna levlat och jag är riktigt kär i killen, nyförälskelse ftw!
Och han gillar mig, vilket gör mig så glad. Jag trodde aldrig att det skulle hända,
jag hade fått för mig att jag bara inbillat alltihop, att jag var olyckligt kär (för sånt är jag bra på).

Men i fredags den 30:e januari blev det vi, in my point of view.
En puss ledde till en kyss och den kyssen visade sig innehålla känslor från båda hållen.
Egentligen skulle jag vilja rabbla upp allt bra med han, men ni skulle nog drabbas av diabetes av hur nykär jag visar mig vara. Men vafan, alla är så i början, alla har vi varit kärisar någon gång, och då vet ni ju att man kan sitta och prata om personen i all oändlighet utan att tröttna, samtidigt som den man pratar med storknar och dör av för mycket sötprat.
——————————
Jag kan iallafall korta ner det hela och säga: Han är perfekt för mig.
——————————

Här var iallafall lite saker som har hänt mig under detta år som passerat: (inte i nån särskild ordning)

—————————————————————————————-

Fyllt år, flyttat till Älby, Ichiban, Närcon, blivit kär, kom på att det inte var äkta, gjort slut, blivit rejält sårad, fått lite bättre självförtroende, blivit förändrad, lärt känna uppconfolket, börjat irca, fått en ny bästa vän (som troligen har varit min närmsta vän), kommit på hur bra sombreros och Mexiko är, Sombrerodagen, börjat måla igen, självporträtt varje dag, börjat blogga, uppconsignat, Spelat brawl, personalpicknick, ätit Amigo, Haft djupa dissuktioner i en hård säng, Hästmasker, Trästocks, Letat efter Hampekarameller i Norrland, Vikt ofantligt mycket båtar, Klippt av mig allt hår, Gjort en wow-gubbe, Flyttat hem från älby, Blivit vegetarian, Börjat dricka kaffe, impulsåkt till skone, snott en soffa, träffat nya snälla folk, varit tjock, Hängt på Hugos en massa, Gjort en fantastisk båtfilm i stopmotion, varit inne i UKK, varit nära att dö, kommit på bättre tankar, Varit olyckligt kär, Börjat med Jaiku, revar, bott hos norrlänningar och skåningar i sthlm, Pantat mögliga burkar, stekt för fullt, druckit lite för mycket powerking, ätit veggietacos, failat på ddr klockan fyra på morgonen, förlorat vänner, märkt vilka som är mina riktiga vänner, zombielajvat, varit lycklig, varit olycklig.
—————————————————————————————-
—————————————————————————————-
Har jag glömt något?

Det var så att jag skulle färga håret platinablont häromdagen, jag färgade det cirka tre gånger på en kväll. Innan hade mitt hår varit i en rödorange nyans och det gjorde så att blekningen inte blev mer än en gul färg. Jag duschade med silvershampoo+balsam sju gånger i hopp med att det gula skulle försvinna, men ingenting hände. Dagen efter gick jag till en frisör.
Om jag hade fått hjälp av henne hade jag fått sitta där i två timmar, i kostnaden av 1100 kronor och kanske utan ett bra resultat. Var det värt? Nej.
Min snälla syster gav mig rådet att Askblond färg skulle hjälpa, det gjorde det också, lite. Mitt hår var fortfarande gult pga den tidiga röda färgen, men inte lika gult. Dock var det inte snyggt.
Alltså, efter fyra avfärgningar med den starkaste avfärgningen jag kunde hitta funkade inte. Det tärde på både mitt mående och mitt hår och jag bröt praktiskt taget ihop, i panikångest och hyperventillation tog jag tag i saxen och klippte av mitt gula och förstöra hår. På ett sätt var det ju bra, eftersom det var väldigt slitet. Men det är ju klart som korvspad att man ändå bryter ihop ännu mera när man ser sitt älskade hår ramla ner i handfatet.
“Nu finns det ingen återvändo, nu måste jag klippa av allting.”
Efter några minuter låg allt mitt hår i det vita badrumshandfatet. Samtidigt som det var på riktigt kunde jag inte tro på att det hände, jag började skrika av gråt och sprang runt till varenda spegel i huset för att se om det verkligen var sant. Samtidigt som jag pratade med mig själv, “Herreguuuud, jag har gjort det, herregud. Du är en idiot Nora, en fullständig fittidiot.”
På ett sätt måste det ha sett ganska roligt ut på ett ironiskt kinda way, men det är ingenting man ska skoja om egentligen. Mitt hår är ju borta.

Nu är mitt hår en cm kort och svartbrunt. Det ser ganska bra ut på sitt lilla vis,
även om det är ovant.
Reaktionerna hittils har varit att jag är söt i det, att det är skitsnyggt.
Men imo hade det varit snyggare i platinablont hår och dreads,
men när det inte funkar klipper man av det. Så går det till i min värld.
Även om reaktionerna har varit bra vågar jag inte gå utanför dörren,
varken till skolan eller till kompisar.
Reaktionerna skulle komma för mycket för fort.
Jag är ganska förstörd för tillfället, så ingen Nora ute på ett tag. Inte förrän mina ögon slutar vara svullna iallafall, Inte förrän jag har vant mig vid min nya frisyr, inte förrän jag mår bättre.

-Ibland behöver man börja om på nytt, även om det i vissa fall gäller stora och radikala förändringar. -