Den första snön ger tanken om att snart kommer juletiderna, jag älskar julen. Jag vill ha december nu nu nu och jag vill ha julafton nu nu nu. Jag blir ett litet barn som skuttar runt och doftar på alla dofter, känner på alla julgranskulor och tittar och blir så lugn i själen! Fast det känns väldigt spelat hemma hos oss på julen, alla är så glada, så som det inte brukar vara, jag är så van att allting ska vara OKEJ, inte bra. Det ska vara OKEJ eller dåligt. Vi är inte den där svenssonfamiljen som man ser på reklamerna, men vilka är, egentligen?
Men den här akten, spelet som går ut på att vara jätteglada och generösa och snälla och uppskatta allting och lyckliga (ordet jag vill få fram) kommer alltid upp denna helg och jag blir alltid så.. ledsen av det. Men istället borde jag kanske vara lycklig och glad och generös och snäll och uppskatta allting! För jag blir ju så på julen, så det kanske inte är en akt trots allt. Det kanske inte är en akt för de andra medlemmarna i min familj heller. Vi kanske blir lyckliga, och det är det som känns så konstigt. För jag har inte smakat på lyckan på detta sätt förut, inte så ofta så jag blir van vid den, den kommer ju bara en gång per år. På julafton.